Historien om vår förunderliga och föränderliga trädgård, om att entusiastiskt anlägga odlingar och om behovet av att senare minska ner arbetsmängden.

Äldre grannar berättade för oss att Charlottenlund (där vi bor) för många, många år sedan var en handelsträdgård där frukt och grönsaker transporterades med häst och vagn till torget för försäljning inne i Linköping. Det fanns några gamla fruktträd kvar i den övre delen av trädgården när vi flyttade hit i början av november 2003 men den nedre delen hade tjänat som jordbruksåker under många år.
Åkern hade dock gjorts om till en gigantisk gräsmatta några år innan vi flyttade in och den östgötska leran till trots så började vi fylla den öppna gräsytan med växter, buskar och träd. Vi delade och flyttade växter från våra tidigare kolonilotter och släkt och vänner bidrog med sticklingar, bärbuskar och annat kul. Vi grävde vårt första grönsaksland den 25 december och grannarna trodde nog att vi var lite tokiga.
På våren efter planterade vi flera sorters äppelträd, päronträd, plommonträd, bärbuskar och andra perenner. Och så har det fortsatt. Vi har haft som mål att plantera någon ny ätbar perenn (träd, buske, grönsak eller blomma) varje år, vilket har resulterat i ett stort utbud av både glädje och mat för oss att skörda varje år. Även mjölkgetter, höns och kaniner har bott här tillsammans med oss under årens lopp men numera har vi bara vår hund och fram tills nyligen även en katt och ett antal tusen honungsbin.
Trädgården har under årens lopp förändrat användningsområde åtskilliga gånger. Från att vi i början, under ett antal år, odlade upp stora ytor med ettåriga grönsaker till att vi insåg att även det roliga kan bli för mycket och förknippat med krav. Vi blev tvungna att dra ner kraftigt på de ettåriga odlingarna när mördarsniglarna kom och även andra krav hopades. Vi odlade därefter enbart det vi absolut ville ha och i liten skala.
Under de här åren uppskattade vi verkligen fördelarna med perenner i form av bärbuskar och fruktträd som återkommer troget med skörd varje år utan särskilt mycket arbetsinsats. Vi beskriver mer om fortsättningen i texten “Omställning till skogsträdgård”